Halkigt värre!

Att ta sig till jobbet var inte lätt igår. Det var snorhalt! Först höll jag inte att få stopp på bilen vid ett farthinder, klarade som tur var att inte köra in i skylten. När jag skulle ut på 41;an höll jag på att köra in i sidan på en lastbil, tårarna kom,  så otäckt det kändes att bara glida innan man får stopp.

Sen kör jag förbi en bil som kanat i diket. Jag känner igen mamman och barnet hon håller på armen. Jag kör fram och stannar bilen. Halkar med mina boots fram till bilen. Frågar mamman om jag ska ta med mig barnet som går på min avdelning.

Har både fått kramar och chokladask som tack. Känns bra att sticka ut en hjälpande hand!!

Published with Blogger-droid v2.0.4